... med posten igår. Det var ett orange kuvert med en avsändare som löd "Sorry, no return address". Redan då kändes det som jag visste vem som sänt det fastän jag inte visste vad som fanns inuti. Det tog mig säkert tre korta ögonblick att försiktigt öppna det, försiktigt då kuvertet för mig kändes lika viktigt som innehållet. Jag tog ut soundtracket till någons vecka, jag tog ut lappen där det stod bekräftat att det just var soundtracket till någons vecka. Tre saker - ett kuvert, ett soundtrack och en lapp. Det krävs ett stort hjärta för att dela med sig av något så personligt. Det betyder mycket att få ta emot något så personligt.

Kuvertet var som jag sa orange, det var av den sorten vars klister smakade gott.