Under gårdagen träffade jag en trafikskolelärare som tyckte om att prata om sin unika roll i att kunna fostra och påverka dagens ungdomar, framtidens medtrafikanter. Denna lärare berättade en hel del intressanta saker som balans till de mer ointressanta som också nämndes. En bit in i samtalet kom vi dock fram till en milstolpe, ett vägskäl, en refug som delade våra uppfattningar – åtminstone för en stund.

 Med allvar i blick spände han ögonen i mig och frågade med myndig stämma;

-Vet du var de flesta olyckor mellan fotgängare och bilar sker? Jo, många noggranna undersökningar har visat att det sker på övergångsställen, just den plats där de gående borde vara skyddade!!

-Är inte det självklart; svarade jag, det är ju där som alla fotgängare som ska korsa en gata bör finnas! Och om de finns där så är ju också sannolikheten störst att det kommer ske olyckor just där både bilar och gående finns – samtidigt. Eller är det något väsentligt jag missat....??? Jag menar, det måste ju vara snudd på omöjligt att lyckas köra på en fotgängare där de inte finns.

 Nu blev det tyst en stund (hade dr Cox varit där hade han just stängt fönstret till sitt Happy place), sen gick diskussionen vidare precis som om detta med övergångsställen aldrig funnits, inte olycksstatistik heller, troligtvis inte ifrågasättande medmänniskor heller.....

 

Pippi

1 juli 2010 02:25

Nu har tårarna torkat, och då kom jag att tänka på när jag redan som ung och fläthårig bilkårist verbalt lappade till den lismande kaptenen, tillika trafikläraren, som utbildade oss glada försvarare av fosterlandet till lastbilsförare.

Gång på gång upprepade han sitt mantra att som trafikant har man bara skyldigheter - aldrig några rättigheter. Han tyckte nog att det lät myndigt, och att orden låg slickt på hans mustaschomgärdade tunga.

Men, sa jag. Om det dyker upp en P-skylt, är det då inte min rättighet att parkera där? Om jag kör på en huvudled, är det då inte min rättighet att rulla vidare, även om det står drösvis med bilar som vill in från sidogatorna?

Kapten blev tyst. Mustaschen viftade till, men föll tungt mot underläppen.

Jag har undrat om han någonsin fann ett nytt mantra.
Tjolahopp!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... med posten igår. Det var ett orange kuvert med en avsändare som löd "Sorry, no return address". Redan då kändes det som jag visste vem som sänt det fastän jag inte visste vad som fanns inuti. Det tog mig säkert tre korta ögonblick att försiktigt ...

Det finns människor som lägger all sin tid på att leta, leta efter något som de med stor risk missar medan de är upptagna med sitt letande. Sen finns det människor som inte letar utan finner utan ansträngning. Vad är det då man söker eller vill finna...

Det är precis det jag nu fått göra - skylla mig själv p.g.a. bristande aktivitet. Det var en gång en mer än sporadisk blogg som med tiden, med ökad lättja och med bristande intresse blev något som närmast kan likställas med ett litet men dock, slöser...