Under gårdagen träffade jag en trafikskolelärare som tyckte om att prata om sin unika roll i att kunna fostra och påverka dagens ungdomar, framtidens medtrafikanter. Denna lärare berättade en hel del intressanta saker som balans till de mer ointressanta som också nämndes. En bit in i samtalet kom vi dock fram till en milstolpe, ett vägskäl, en refug som delade våra uppfattningar – åtminstone för en stund.

 Med allvar i blick spände han ögonen i mig och frågade med myndig stämma;

-Vet du var de flesta olyckor mellan fotgängare och bilar sker? Jo, många noggranna undersökningar har visat att det sker på övergångsställen, just den plats där de gående borde vara skyddade!!

-Är inte det självklart; svarade jag, det är ju där som alla fotgängare som ska korsa en gata bör finnas! Och om de finns där så är ju också sannolikheten störst att det kommer ske olyckor just där både bilar och gående finns – samtidigt. Eller är det något väsentligt jag missat....??? Jag menar, det måste ju vara snudd på omöjligt att lyckas köra på en fotgängare där de inte finns.

 Nu blev det tyst en stund (hade dr Cox varit där hade han just stängt fönstret till sitt Happy place), sen gick diskussionen vidare precis som om detta med övergångsställen aldrig funnits, inte olycksstatistik heller, troligtvis inte ifrågasättande medmänniskor heller.....